Vattenskada 2020-11-05

 

Alla har rätt till en veterinär, eller?

Det jag nu kommer att skriva om är en blandning av sanningar och halvsanningar.
Men det är så här vi har det, vi här uppe, 10 mil norr om Polcirkeln som, trots att vi är en ganska hästtät kommun, förlorande vi vår Distriktveterinärsstation för drygt 1 år sedan...
Hästar skadar sig, de gör de alltid på ett eller annat sätt under sin livstid.
Oftast är det små saker som vi kan ta hand om själva men det händer även större saker, större saker som kräver veterinärvård, helst så snabbt som möjligt...

------------------------------------------------

"Det är nyårsdagen, du kommer till stallet och går ut i hagen, det är mörkt och kallt, du ropar på honom i hagen, men ingen kommer. Du ser hästarna stå i en klunga, tätt intill varandra men du inser att allt inte är som vanligt, något är fel och du känner en oro sprida sig i magen. Var är han? Han han rymt? Du går sakta fram emot flocken och ser ett välbekant ansikte, Puh, han står ju där, mitt i flocken. Du ropar hans namn och du ser honom börja röra sig emot dig, men något är fel, fruktansvärt fel, han hoppar på tre ben och vill inte stödja alls på ett framben. Detta händer 20 mil norr om Polcirkeln, som tur är finns det en veterinär som kan ge smärtlindring, råd och stöd, men benet behöver röntgas för att se om det finns hopp, eller om allt hopp är ute...

Röntgen finns, men den är dryga 30 mil bort. All lasta en trebent häst och åka den sträckan mitt i smällkalla, mörka vintern är omöjligt! Dessutom är det ju nyårsdagen och ingen klinik har jour, vad göra? "

------------------------------------------------

"Klockan är strax efter fem, du kommer till stallet, kikar ut i hagen och ser tre hästar som står och filosoferar i kylan. Du går in i stallet och skyndar dig att mocka så du kan ta in din häst och pyssla lite, kanske ta en mysig barbackatur i snön. Efter stallsysslorna inne tar du grimman i handen och går ut, hmmmm bara två hästar syns, vart är den tredje?

Så ser du den, längst bak i hagen ligger han på rygg men alla fyra benen i luften! Shit! Du springer allt du kan genom hagen, ropar hästens namn men får ingen reaktion, de andra två hästarna däremot reagerar och springer iväg från den skrikande vettvillingen i hagen, den tredje hästen ligger kvar på rygg. Är han död?
När du kommer fram ser du att han både blinkar och andas. Har han rullat fast? Men på vad? Du knuffar lite på honom och han kämpar sig upp på benen men vinglar omkring. Snabbt får du av honom täcket och han sjunker genast ihop igen, han är svettig! Shit! Kolik!
Det här är en stor häst och du har bara din ponnys grimma i handen, det blir till att trolla, får upp honom på benen och ringer hästägaren samtidigt som du får ut hästen ur hagen på vingliga ben.
På stallplanen har hästens skötare dykt upp, du förklarar stammande vad som hänt och skötaren börjar promenera med honom efter stallvägen..."

------------------------------------------------

"Det är lördag och du ska ut med kompisen och rida. Redan när du tar in hästen från hagen känns något fel. Ni gör i ordning hästarna och innan du sitter upp låter du hästen gå på en liten volt för att se om något är fel, lite stel kanske, du hoppar upp och ni rider iväg. När ni ska trava känns det som om hästen går i sirap, stegen är korta som hos en shetlandsponny. Ni skrittar på en liten sväng och när ni är tillbaka kollar du igen, jo visst är det något med frambenen? I hagen ställer sig hästen och lyfter upprepade gången på höger framben, nu förstår du att det är verkligen något som inte är som det ska.

På söndagen stapplar hästen fram och är ovillig att gå, jaha vad göra nu? 

Distriktsveterinär finns 12 mil bort, men vad ska de göra?

Du har tur, redan på måndagen kommer en av de tre ambulerande veterinärerna som egentligen finns 25 mil bort som kommer upp och de har röntgen med sig! 

Diagnosen går ganska fort att fastställa - fång! 

Smärtlindring och vila, återbesök om fyra veckor då de kommer upp igen.

Behandling påbörjas och det ser bra ut, du väntar med spänning på återbesöket för att se om det bara är du som ser att det blivit bättre, även utan smärtlindring. 

Så slår den till ordentligt i kommunen - Covid-19, allt blir inställt. så även veterinärens besök och inget nytt besök är planerat för än om ca 2 månader!"

------------------------------------------------

"Det är mitten på juni och din häst är ute på bete i ett samhälle ca 10 mil söder ut. Du får ett samtal att det har varit bråk i hagen, Din häst har ett fult sår och är lite halt och svullen på ett bakben. Du åker dit för att titta och tar med hästtransporten för att om såret behöver daglig omvårdnad kunna ta med den hem. När du kommer dit ser du att det är rejält svullet och såret ser ganska otrevligt ut, du tänker att nu är jag ju nästan halvvägs till en klinik, det är lika bra att jag ringer och kollar om de kan ta emot oss direkt för en röntgen, du har tur de har tid. Hästen däremot hade inte sådan tur, griffelbenet är av. Djurägaren i fråga är väldigt glad att hon åkte de extra milen för att ta en röntgen, eftersom hästen redan dagen efter inte visade hälta och såret läkte fint. Tänk om jag inte åkt och tänk om jag börjat rida i god tro att det "bara" var ett sår....

Historien är inte slut ännu, men vi har ett liknande fall, samma dag men här i kommunen"

------------------------------------------------

"Jag får ett meddelande av en hästägare som skulle komma förbi stallet att hon var kvar i stallet med halt häst, ett litet sår på frambenet, men det gjorde ack så ont...

En veterinär kommer ut och tittar på såret, ger rekommendationer och skriver ut smärtstillande, men såret vill inte läka, hästen vill inte sluta halta. Det kommer tillslut upp en veterinär med röntgen och nu kan det äntligen få sin förklaring, griffelbensfraktur även här och splitter som antagligen gör att såret inte vill läka.

Nu behöver dessa två hästar opereras, en inte allt för svår operation om jag förstått det rätt.

Men VAR?

Kliniken  Boden (25 mil enkel väg) kan inte göra detta just nu, Oulu i Finland (40 mil bort) tar inte emot Svenskar, inte heller Rovaniemi, så var är närmsta klinka som kan göra detta?

Jo i Sundsvall (80 mil bort enkel väg) Det blir långa resor för hästar och mattar..."

------------------------------------------------

"Det är mitt i maten, telefonen ringer -DU MÅSTE KOMMA UT TILL BETET! Benet är av, benpiporna sticker ut, kan inte ringa hästägaren, det är hemskt... skriker en röst i andra änden.

Jag kastar mig upp från bordet och hoppar i bilen, kör som en vettvilling de mil som är ut till sommarbetet, mycket riktigt där i hagen står en häst och försöker stödja på ett bakben som är helt av, benpiporna sticker verkligen ut ur huden, men hästen står där så lugnt och stilla men försöker ställa ner sitt trasiga ben, men det går inte. Synen är hemsk!

Nu börjar nästa hemskhet, vänta på veterinär. Det finns nog ingen väntat som är så lång även när den är kort, men det var den inte i det här fallet. Vi alla förstår vad som måste ske och vi kan inget göra för att lindra hästens smärta, bara vara där, klappa, smeka och tala lugnande. Det börjar regna och tillslut även åska och vi bara står där i regnet, klappar, kliar, gråter och bara väntar på det ovidkommande slutet, ett slut som borde ha få kommit mycket, mycket fortare..."

------------------------------------------------

Förutom dessa berättelser så har jag blivit kontaktad flera gånger av panikslagna hästägare som inte får tag på veterinär, det har varit allt från sårskador till kolik. Vi har minst tre veterinärer från angränsande kommuner som kommer upp och kan utföra utredningar, röntgen, ultraljud, tandvård etc. Vi har även i dagsläget en veterinär på orten som kan vaccinera, ta prover, kolla hältor mm, detta är toppen!

Men vi har ingen vid akuta skador eller sjukdomar, när det verkligen gäller så sitter vi helt enkelt på pottkanten!

Jordbruksverket har ett uppdrag att se till att se till att djurskyddet fungerar i hela landet, men det gör det verkligen inte för oss här uppe!

Så här säger man: Distriktsveterinärerna är en del av Jordbruksverket och är en garanti för att det finns tillgång till veterinär dygnet runt, året om.

Fångest

Jag har nog ännu inte riktigt kunna ta in det, hur kunde det hända? Vad gjorde jag för fel? Har jag missat tecken jag borde sett?
Frågorna är många och svaren få...

Den 2 maj red jag kurs för Lasse på Galsi, han gick bra och vi fick som vanligt jobba med att lösgöra bogarna. Det var egentligen dags för skoning men hovarna var inte så långa så vi beslöt att vänta en vecka till så vi kunde ta av snösulorna (mycket sen vår här uppe i år)

Red på som vanligt den veckan. På fredagen den 8/5 skrittade jag & Sussi runt stigen och inget konstigt märktes. På lördagen tyckte jag att han var stel då jag tog in honom från hagen. Gick runt i cirklar innan jag hoppade upp och tyckte han var lite kort i steget, vilket kan vara vanligt på våren då det tinat till hälften men brodden sitter kvar. Hade under veckan försökt ta bort tåbrodden fram och fick bort  3 av 4 vilket resulterade i att de åkta på igen.
Red ut med Celina & Moije efter stigen. När vi travade var han kort i steget och ovillig att gå fram, vi skrittade vidare och jag tänkte att vi får se om det är mer fart i gubben på hemvägen.
När vi skulle trava på vägen hem la Moije av en backutspark så Celina hamnade bakom sadeln så det blev skritt hela vägen hem. Ut med hästarna i hagen och nu tyckte jag att han var ännu stelare, lät honom gå i volt runt mig i trav och det såg inte så bra ut. Märkte också att hovarna vuxit enormt under denna vecka.
När hästarna ätit sin middag och Galsi gick till sitt "viloställe"  så ser jag att han står och lyfter höger fram för att avlasta hela tiden, filmade honom och när han ska vända mot mig åt höger är han nästan blockhalt!

På söndagen blev han sämre och jag visste inte vad som var fel. Tog bort alla brodd, dvs de tre av fyra som jag skruvat ut i veckan, ställde honom i fotbad och tänkte om det kommit in grus eller skräp mellan brodd och hov. Klämde igenom honom med visitertång men fick inte någon reaktion men däremot när jag böjde benet så reagerade han. AHA - kotledsinflammation tänkte jag.
Hade sådan tur att Evidensia från Boden skulle komma upp på måndagen, mailade dem att jag skulel ringa och att jag behövde en akuttid.

På måndagsmorgonen när vi gick ut från stallet på morgonen var han ännu sämre :-(
Hade sådan tur att jag fick en tid på eftermiddagen.
N är vi gick över till ridklubben funderade jag allvarligt på att ringa och be dem komma och avliva honom på vägen, han stapplade fram och mitt hjärta blödde för varje steg han tog...

Första kollen med visitertång reagerade han så starkt och ryckte till så tången flög all världens väg, när de gjorde om det reagerade han knappt alls.
Vi bestämde oss för röntgen och blodprov,
Röntgen visade fång med förändringar på båda fram.  Ca 6 - 7 grader på höger och ca 4 grader på vänster. Jag har i efterhand fått höra att 4 grader anses som normalt så hoppas på det och att rotationen då kan räknas som minder (man griper varje halmstrå)
Eftersom han är mer tunn än överviktig så blev jag ännu mer konfunderad.

Han fick ordination boxvila och metacam. Jag är anti-boxvila! Om meningen med boxvilan är att hästen ska röra sig så lite som möjligt är sjukhage nära kompisar ett mycket, mycket bättre alternativ. Hästen blir lugnare av att vara nära sina kompisar och att rutinerna är så lika som möjligt.
En annan häst på området fick fånganfall strax efter Galsi och hade blivit ordinerad boxvila, den hästen klättrade på väggarna och jag tipsade om sjukhage och vips höll sig den hästen lugn och stilla.

Byggde en liten sjukhage i Galsis hage och spånade upp en stor del. Bosse var så gullig och byggde en ställning till hönäten så han skulle slippa belasta frambenen när han åt.
Lasse kom samma dag och skodde, kort i tån och med sulor. Han var lite chockad över hur mycket hovarna växt på en vecka men såg inga tecken på fång vid skoning, men det kan ju visa sig senare.

Galsi låg mycket i spånet och vilade, vilket jag tycket var jättebra. Han svarade bra på metacam och började ta ut stegen bättre när han gick till och från hagen.

På fredagen fick jag svar på blodprovet, ingen  PPID men insulinresistent, hans värde låg på 30 och allt över 28 tyder på insulinresistens. Smärgta, stress och fånganfall ka påverka resultatet så hoppas vi får ett bättre resultat på nästa blodprova.
Höet skickades in på analys och det var högt sockervärde i det, fick rekommendationer att lägga höet i blöt för att dra ut socker och mina fodertunnor kom till användning :-)

Sakta men säkert utökade jag sjukhagen för att han skulle komma åt skugga och när jag tillslut släppte honom i hela hagen firade han detta med en rad bocksprång som jag tyvärr inte filmade, han skjuter rygg som en katt och fullkomlig exploderar i luften :-)

Två veckor gick han på full dos metacam och sedan en vecka på halv dos. Har gett Peptinor i förebyggande syfte mot magproblem och varit töntigt noga med tider. 19,00 Peptinor, 20,00 ca 0,5 kg blötlagt hö. 21,00 Metcam. Han har även fått vitaminer, mineraler, PRO-tektion och lite linfrökaka. Drygt 6 kg hö om dagen. När metacam kuren var över började jag ge djävulsklorot och (peppar, peppar) det går bara framåt.
Har börjat promenera med honom, först bara 15 minuter var annan dag och nu är vi uppe i 20 - 30 minuter i skogen varje dag. Han beter sig inte som sina snart 20 år, utan kan mitt i allt skjuta rygg och lägga av ett bocksprång och jag kan inte annat än skratta åt denna underbara häst.
Jag vet att vi ännu har lång väg att gå och jag hoppas så mycket att vi ska få positivt besked på nästa återbesök den 22 juni.
Alla förtjänar att någon gång i livet få möta en sådan underbar glädjespridare som Galsi

Summering 2019

Ska försöka göra en summering av året som gått.

Januari
Nyåret 2018/2019 firade jag & pappa i Kalix hos syster med en massa god mat & dricka.
Pappa fyllde 90 år 11 januari och vi var ett stort gäng av släkten som samlades och firade, Jeppe kom också hem och vi<3 nbsp="" p=""> firade på Grand Hotell Lapland och åt jättegod mat!

Dagen efter hade vi öppet hus för pappas vänner och det var givetvis uppskattat.

Givetvis blev det många ridturer och en del foton av mitt favoritmotiv: Månen och manen, alla inte lika lyckade... :-)

Jag fick min uppsägning från mitt älskade jobb, som började gälla  februari. Hade kontakt med Trygghetsstiftelsen och åkte till Luleå för ett möte. Fick en otroligt bra handläggare som verkligen såg till att man stod på benen trots uppsägningen.

Februari
Började plugga för D9 (utökad behörighet på häst) och klarade detta!

Många ridturer med Sabine & Moije, fick en del fina norrskens bilder.

Sista månaden vi hade öppet så det var en ganska tung månad....

Mars
1 mars var vi med på "spökträning" i ridhuset, Galsi var jätteduktig, paraplyet var det värsta... Moije däremot tyckte transporten var värst att kliva in i, men de var superduktiga!

Tömningen av DV påbörjades och det var väldigt vemodigt och sjukt jobbigt, men även ett sätt att bearbeta sorgen över det inte bara jag, utan vi alla förlorade...

 Äntligen ljusare och varmare dagar i alla fall.

April

Gör klart den sista tömningen av skåp och bänkar som Tuula & Bosse hjälpte till med. 

Påsken spenderar jag & pappa i Kalix hos syster.

I slutet på april åkte jag till Stockholm och gick kurs för att bli ID-kontrollant & chipmärkare på hund och katt, chipmärkte min första "Kattapelsin" :-)

Det tinade fort och det blev härliga ridturer.

Maj
Åkte till Axelsons Animal massage School och gick en kurs i akupressur för häst (den och de andra kurserna fick jag gå med betalda avgifter från Trygghetsrådet)
Spännande och lärorikt!

Åkte till Kalix och tittade på ett hus och var beredd att flytta direkt! Som tur var hade jag kunnigt folk med mig som kunde se att det var på tok för mycket att göra i huset för mig ensam, så de planerna las på hyllan.

Kom på att jag & Galsi skulle tävla i Gaedinga som skulle vara i Gällivare i början på juni och vi tränade på och hade kul. 

Juni

Var månaden då det hände en massa. 

Åkte med Jessica till Luleå i början på juni och hon berättade o en 2:a på Fjällnäs som låg ute på Blocket, hittade annonsen och skrev till tjejen att jag var intresserad, bokade tid för att titta på den två dagar senare. Tackade även ja till ett jobb på Hedskolan samma dag :-)

Kände direkt att det var ett hem jag kunde bo i och så blev det :-) Fick flytta i slutet på juli och nya jobbet skulle börja 15 augusti.

Fredag den 7 juni gjorde vi debut i Gaedinga och jag var supernöjd med resultatet! Vi kom på 4é plats med en poäng på 7,563. Det som var lite typiskt var att på söndagen red jag & Sabine för Lasse och då red jag fasiken så mycket bättre, men det är skönt att veta att det finns där ännu :-)

Midsommar spenderade jag och Pappa hos syster i Kalix med (som vanligt) en massa gott att äta och dricka.

Började sortera lite och plocka i lägenheten, när man flyttar från fyra rum till två så behövde det rensas ordentligt!  

Juli

När jag nu hade hittat boende och visste vad jag hade för utgifter på det så gjorde jag slag i att köpa en hästtransport, hittade Boj en i Luleå som jag åkte och hämtade. Den här månaden blev verkligen en sspenderar månad och pengarna bara flög iväg!

Nu började det stora projektet att renovera upp den så som jag ville ha den. Fick hjälp av Bosse att fixa en massa. Köpte även en kamera till den som vi fick bråka med som tusan innan Bosse insåg att det var min bil som inte ville acceptera den och det fick bli en specialare med ett externt batteri som drev kameran i transporten.

Åkte på första shoppingresan till IKEA och kom hem med bilen totalt fullpackad med grejer :-)

Packade saker och fyllde på nere i förrådet då flyttbil var bokad till 28 juli, upptäckte att man fick detta via LKAB så självklart bokade jag.

Den 10 juli var det dags för Galsi och Queenie (Som Nina & Lilo lånat från RKD) att åka på bete till Nias stuga. Premiärkörning av transporten fick Bosse göra då vi ännu inte fått till kameran och löst det med externt batteri.

När jag kom hem så väntade en ENORM överraskning, Jeppe och Emma hade kommit upp och gmöt sig i lägenheten <3 p="">

Efter deras besök satte transport renoveringen verkligen fart, ville hinna färdigt innan flytten. 

Jag målade den in och utvändigt, lagade golvet (enkelt med flytande gummi), Bosse hjälpte mig byta lampor och kontakter, lämnade in den på rengöring för att ta bort mossa från taket. Det enda vi inte hann med denna sommar var att få dit gummimattor på bakdörrarna som skyddar mot spark & trampskador.

Nu började även flyttkartongerna invadera vardagsrummet då jag blivit av med bokhyllan som Britta hämtade till sin stuga.

Redan den 25 juli fick jag tillgång till lägenheten och kunde nu börja stöka där, förutom detta städade jag ju givetvis i stallet också och både dammsög och skurade Galsis box...

Började med att måla skafferiet som var egenbyggt i lägenheten, blev inte nöjd, gav bort det till slut och stack på IKEA och köpte ett nytt :-)

Den träfärgade grinden i trappen fick också en omgång med penseln och blev vit, hade egentligen kunnat ta bort den, men ville ha kvar den, kanske man skaffar hund någon gång :-)

Köpte utemöbler av Henrik och fick det fint på min stora balkong, funderar på att glasa in den, en vi får se vad som händer.

Köket

 Den  28/7 kom flyttbilen och hämtade kartonger, jättegarderob och åkte även förbi Jysk och hämtade upp min nya säng.

Den 30/7 var det dags att hämta Galsi från Bönträsk och han fick åka vidare till Ullatti för att gå på bete med Moije. Körde själv hela vägen och så skönt att ha kamera och egen transport :-)

När jag kom hem väntade världens överraskning!BJessica & Rebecca hade slitit som djur och monterat ihop bord, stolar, säng och byrå! Jag blev helt över5lycklig!

Augusti
Inledde augusti genom att redan 1 augusti ta med Rebeccka & Jack & dra till IKEA i Haparanda för att bland annat köpa ett skafferi och vitrinskåp/förvaring till vardagsrummet.
Det blev en hel del till saker och bilen var ganska fullpackad än en gång :-)
Vi stod i kassan med tre vagnar när de stängde, tyckte lite synd om personalen.

Blev så sjukt nöjd med vitrinskåpet som vi fick hjälp att plocka ihop på IKEA med hållare för vinglas och belysning.

Min TV förolyckades i flytten och såg inte så rolig ut när jag slog igång den :-(

 Det dröjde inte länge så kom Jessica flämtandes upp för trapporna med sin 45" TV och tyckte jag behövde den bättre och gav den som en inflyttningspresent till mig <3 p="">

Den 4 augusti var det dags för katterna att flytta in, jag hade redan hunnit sova här någon natt, ville att min doft skulle finnas lite innan de kom hit. Nisse var mycket skeptisk och satt länge i buren och tjurade.

När han väl kom ut gömde han sig bakom köksgardinen, det är än idag ett favoritställe att ligga bakom.

 Den 7é kom hästarna hem igen och förutom att renovera transport, packa upp, boa in mig så hann jag även med stall och ridning, fattar inte var all energi kom ifrån.

Den 15é började jag jobba på Hedskolan och jag ska villigt erkänna att jag var livrädd från början och det kändes helt fel att vara där och jag ville bara bort därifrån... Som tur var blev jag kvar och tric´vs verkligen underbar!

Förutom Jessica & Rebecca så har jag haft enorm hjälp av Tuula och Bosse. Bosse var till och med här och satte upp hyllor i mitt förråd då jag var på jobbet, fick en glad överraskning när jag kom hem.

September

Livet rullade på och jag hade ännu inte riktigt kommit till rätta på jobbet, men har underbara kollegor, Katinka, Elisabeth och Cecilia,  som såg till att jag trivdes, jag började växa in i rollen och trivdes bättre och bättre.

Mina systrar, bros och pappa kom hit i början på september på inflyttningsfest och det var jättemysigt att ha dem alla här.

Fick inga bra bilder :-)

Galsi fick en till hjälpreda i Celina. Det var Elisabeth som tipsade om henne och hon hjälper även till med Moije och vi tycker mycket om henne. Johanna pluggar och jobbar så Celina kom in i rätt tid.

Våran lilla Oski försvann fredag den 13 september, jag såg honom sent på kvällen när jag åkte från stallet. Vi var lite fundersamma då det blev dåligt väder på söndagen och vi ännu inte set till honom...

Började tyvärr misstänka att vi förlorat honom. På måndagen gick jag längs Parkgatsleden och letade om han hade tagit sig upp dit och blivit påkörd.

På tisdag morgon så pratade jag med Therese och Agneta på morgonen innan jag åkte till jobbet och de skulle ta ännu en vända och leta efter honom. De hade sagt till Odin att han skulle gå ut och leta efter Oski, han hade marscherat rakt ner till en transport vid vändplan, krupit in under och gått ut igen och jamat högt. Therese kröp då in under och hittade Oski liggandes där :-(

Han sover nu gott utanför stallet. Vila i frid underbara lilla katt <3 p="">

Oktober

Jobbade, stallade, jobbade, stallade :-) Fortsatte att fixa hemma, blir bättre och bättre. Jag bor väldigt vackert intill slottet och trivs riktigt bra, har ofta hemlängtan när jag är borta och det måste ju vara ett bra tecken :-)

Jag började fundera på ny bil som får dra mer och även på att skaffa en unghäst :-)

Bil kom först och Kickis Kjell hittade en fin passat åt mig i Kalix och 17 oktober åkte jag och bytte från Volvo till Passat,  fyrhjulsdrift och är jättenöjd, även om den är vit :-)

Blev en ny telefon också en Samsung 10, 2019 var verkligen året jag spenderade pengar!

Den 28 november fick jag ett till barnbarn, frallan Simba ocg fick reda på att ännu en skulle komma nästa vecka, Doris, även hon en fralla.

November

Doris anlände till familjen så nu är det tre frallor och en tax :-)

Den 8é var det dags för kommunfest och det var riktigt trevligt, träffade Ann där och vi svängde våra lurviga som förr i tiden och saknade Linda

Gjorde en mindre operation  mitten på november och syster Kicki kom upp och bodde hos mig. Givetvis anordnade hon god middag & pappa, brorsan med fru kom och åt 

Den 18é upptäckte jag ett jättefult sår på Nisses svans som jag tvättade, smorde och lindade, när man ska tvätta, smörja och linda sår på kattsvans så lovar jag att man önskar att man vore en bläckfisk...

Inlindad i en handduk funkade det i alla fall tillslut :-)

Började köra IR på den när de inte var så röd och svullen längre och jag kan säga att den läkta i kanonfart!

Den 30é var det dags för Galsi att få besök av Andrus och få munnen igenomgången och det var så roligt att höra att han var finare i munnen i år mot för förra året!

December

Äntligen kunde man julpynta på riktigt och fick det riktigt fint, lite svårt när allt varit anpassat till lägenheten i Malmberget.

Nisse kom på att han kunde gömma sig bakom köksgardinerna :-)

Även stallet blev julpyntat & Tuula hittade en gran som var ännu större än förra årets, de blir bara större & större

Drog iväg med Britta till Luleå på julshopping & det blev en hel del

Gick på Klubbens luciashow, det känns inte riktigt som jul för än man sett den.

Det blev några fler tomtar & givetvis en tomteflicka också

Försökte ta fina julkort på Odin & Galsi i stallet, men det gick väl si så där

Den 20é var det julavslutning i skolan och jag gick på två veckors välbehövlig semester

Jeppe & Emma kom upp över jul & det var så underbart att ha dem här <3 p="">

Det blev en sedvanlig julaftonsritt med tomteluvan på

Vi  åt middag hos pappa, han hade inte orkat ta fram någon gran, så det blev en julblomma i stället. Barnen åt i Dokkas som vanligt & kom ner efter det.

Till nyåret åkte jag & pappa till Kicki & Kjell i Kalix och firade

Hittade min gamla volvo 740 still going strong i Kalix :-)

 Som vanligt en massa gott att äta & dricka 

Vi köpte rislyktor utan metall som vi skickade upp på tolvslaget. 

Sammantaget blev väl detta ett bra år, många förändringar men det är väl så det ska vara.

Konstig vinter hittills med inte så många riktigt kalla dagar, men mycket blåst. Vi har ju ännu lite kvar av januari & februari kan även den vara riktigt kall.