Robban var en sådan människa som man inte annat kan kalla för genom god, som verkligen tänkte på andra & månade om alla.
Robban skaffade sig en föredetta ridskolehäst som hette Tuffe, eller egentligen hette han Fitou.
Robban berättade att han stått i Tuffes box på ridskolan & ett barn hade stått utanför & försökt läsa namnskylten & stod & bokstaverade; Fitt, fitt, fittu... Det var enklare & bättre med Tuffe rätt & slätt :o)
Mitt första minne av Robban var på en fest hos Ann där Robban var med som tuppen i hönshuset & vi skulle ut på balkongen & röka & Robban tog av sig sin skinnjacka & la över mina axlar. Sådan var Robban mot alla, omtänksam.
Det sägs att det inte finns nog många positiva ord att beskriva den som är död, men i Robbans fall så är det sant, jag har aldrig hört något illa om honom, varken i livet eller efter.
Det tog en lång tid för många av oss att förstå hur sjuk han egentligen var, men det var typiskt Robban, han klagade aldrig, men lånade alltid ut ett öra eller en axel till alla andra.
Robban hade en sjukdom som heter Epidermolysis bullosa eller EB som den kallas. (i länken finns Socialstyrelsens förklaring om sjukdomen) & jag vet inte om det var på grund av den som han senare fick cancer.
Robban ställde upp som speaker på våra islandshästtävlingar, trots att han själv hade "en stor brun", men för Robban var inte det där med ras & inriktning så viktigt, vi hade ju alla samma intresse, Hästen!
Han bloggade, skrev & rörde om i grytan på SIFs forum & kom med nyttiga, uppkäftiga & roliga inlägg.
När han gick bort så la jag upp en tråd i hans minne, Tänd ett ljus för Robban, tyvärr försvann orginaltråden, men jag hade en sparad kopia eftersom jag skrivit ut denna & lagt i hans kista som en hälsning från alla de forumvänner som saknade honom.
På forumet var hans signatur; Jag ska avsluta vad jag har p.
Ibland har jag svurit över den signaturen, han har en massa påbörjade saker som han inte avslutat ännu...
Genom Robban så öppnades en ny värld för många av oss islandsryttare. Robban var westernkille & till och med hans bil hade reg. skylten: MRW (=Mister Western) Tillsammans ordnade vi en Trectävling hösten 2003. Här är Robban & Tuffe på väg att gå över en pressenig som ligger på backen.
Det är tack vare Robban som jag idag rider & tränar för hans "gamla" tränare Lasse Lindvall, eller Western Lasse som han heter för många.
Vi hade en hästuppvisning på Nunnis för flera år sedan & där fick jag en sådan underbart vacker bild på Robban & Tuffe.
Här hade den rutiga flanellskjortan fått stanna hemma :-)
När Robban lämnade oss så lämnade han ett enormt tomrum efter sig & till hans begravning så ringde jag Treenigheten där han skulle begravas & frågade om det gick bra att vi hade en ridande kortege efter bårbilen, det var visserligen bara kungar som brukade ha det, men det gick så bra så.
Närmast bilen går hans stora bruna Tuffe med sin skötare på ryggen, sen följde vi på eftersom & sist kom bilarna. Det var otroligt mäktigt! Under hela gravsättningen så skötte sig alla hästar, jag red Saxi då & var så imponerad över att han var så allvarlig & högtidlig, han måste ha förstått vad som hände.
På vägen tillbaka känner jag en varm vindpust på min kind & jag kände mig genast så trygg...
Robban har lämnat ett enormt tomrum hos många människor & jag skulle kunna berätta massor om honom, det kommer säkert i framtiden om jag håller liv i denna blogg.
På Midnattsolens Westernryttares hemsida la man ut denna.
Jag hittade en fin målning av en cowboy som sitter på ett staket & tänder en cigg, det var Robban & den pryder idag hans gravplats.
If tears could build a stairway, and memories were a lane, I would walk right up to Heaven to bring you home again...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar